SÅ DÄR JA!

Mitt hjärta. Aj aj aj...Det brast nästan när jag kom tillbaks till dagiset. Abbe satt i en av fröknarnas knä med napp och bumband, stora krockodiltårar på kinderna och ett tyst tyst snyftandes hördes. Han såg inte ens mig när jag kom in i rummet. När jag kom fram till honom började han stortjuta. Det var ungefär denna reaktion jag hade väntat mig så jag var ändå förberedd. Men fröknarna sa att han hade varit hur glad som helst. De hade varit borta på lekplatsen och han hade lekt och stojat runt. Men när de kom tillbaks så trodde han nog att jag var där, och när jag inte hade varit det så blev han ledsen. I kombination av hungrig och trött också.. Men efter 1 min var han hur glad som helst och pussade mig flera gånger och skrattade och snackade i ett. Aptiten var det inget fel på heller.. det allra bästa va att han inte ville gå hem heller utan sprang runt där inne ett bra tag! Mitt lilla hjärta..