Sitter nu på bussen ner till jobbet. Första dagen! Lämnade Abbe på dagis, och han bara skrek. Det har inte gått så bra de andra dagarna heller den här veckan, men då var jag bara ett stenkast bort! Idag är jag mer än 3 mil iväg från honom! Mitt allt! Min lilla lilla ledsna kille! Han som vaknade kl 8 med ett stort leende. Åt upp hela sin gröt och borstade tänderna medans han gick och snackade. Flirtade med sin mamma hela vägen till dagis. Men när vi kom in och tagit av overallen, började det! Han klamrade sig fast i mig och skrek! Fröken Annika frågade om jag ville göra det snabbt eller om jag skulle sitta med ett tag?. Om jag ville! Helst vill jag söka jobb där direkt så att jag alltid kan vara med Abbe. Men jag valde det första alternativet. Snabbt! Och som han skrek. Kan fortfarande höra det, känns det som. Men nu när jag sitter här och har pratat med Kalle, som säger att han måste lära sig, känns det lite bättre. Jag vet innerst inne att det här är det bästa. Både för mig och Albert! Eller??
Bilden är från igår, när jag hämtade Abbe från dagiset! Sötnosen!
Posted using BlogPress from my iPhone superrebban
Lovar dig att det kommer att gå bra!!! Snart vill inte Abbe gå hem när du hämtar honom! Kram Lotta
SvaraRaderaUsch, jag förstår dig. Det är gräsligt när de är ledsna! Men givetvis gör ni rätt, det här måste ni gå igenom. Du kan ju inte gärna va hemma med honom tills han är 13. Känns som att barn alltid är ledsna när de ska göra nåt nytt som känns lite otryggt men att det går över ganska snabbt för dem.
SvaraRaderaHåll ut sötis, snart älskar han säkert dagis!
Oh fy fan!
SvaraRadera